Hejdär!
Det här är nog det sista inlägget jag skriver i den här bloggen. Den nya bloggen är nämligen nästan klar, det är lite till som ska fixas med designen men annars så är den klar för att skrivas i. Jag är skitnöjd faktiskt. Det känns bra.

Som ni ser så har jag skrivit den nya bloggadressen i headern och ni behöver bara klicka på headern för att komma till den nya bloggen. Så klicka er in där och ta er en titt!

Jag kommer att ha kvar den här bloggen för att dom som vill ska kunna läsa de gamla inläggen, eftersom jag tyvärr inte kan flytta över dom till den nya bloggen. Det blir kanske lite krångligt men jag har försökt att göra det så lite kångligt som möjligt, genom att länka härifrån till den nya bloggen och från den nya bloggen länka hit till den gamla. Länken på den nya bloggen hit är en liten bild i menyn som det står "Scealtai" på, det står även "klicka här för att komma till den gamla bloggen" så det ska nog inte vara några problem för er att hitta den.

Så, från och med imorgon så skriver jag i den nya bloggen. Jag har lovat att lägga in bilder från kretaresan, så missa inte det ;)

Hejdå scealtaibloggen!

Peaze out

Hallåhallå, that's right, I'm back.
Jag har haft det helt underbart! Så skönt att komma bort, speciellt till solen och värmen, det brukar ju vara mycket varmare där på sommaren men för oss var det riktigt varmt eftersom vi kom från kalla Sverige, tyvärr var det liiite kallt på kvällarna men på dagarna var det helt underbart. Så jag har haft det jättebra, förutom att jag blev superförkyld, det var troligen pga all pollen som kryllade där eftersom det är vår i Grekland nu och allting blommade. Det var ju dock väldigt fint men tyvärr så tål ju inte min lilla näsa det. Menmen, jag överlevde och försökte njuta av att vara där ändå.

Färg har jag fått, som fan, kanske inte brun, mest rött, men det är ju i alla fall en färg! Det är inte så rött att jag ser ut som en kräfta, det är bara lite på några ställen och det håller på att lägga sig så förhoppningsvis blir det mer brunt snart.

Ni är förstås nyfikna på om jag har tagit några bilder där nere och ja, det blev faktiskt en del, tyvärr så är inte jag med på speciellt många för att jag inte hade så stor lust till att fotas eftersom jag snorade som en tok och kände mig jättehängig och äcklig. Men några är jag med på i alla fall! Tog en massa bilder på naturen och mammsen och brorsan, hehe :) Så nu undrar väl ni om ni kommer att få se dom här bilderna? ;) Har fått lite klagomål på att jag lägger upp alldeles för lite bilder i min blogg och ja, det stämmer faktiskt, jag håller med er helt, men har inte varit så hipp på det här med bilder på senaste tiden som ni förhoppningsvis kanske förstår. Men JA, ni ska få se bilderna från Grekland. Ska slänga in dom så fort jag kan ;)

MEN, det kommer nog att bli på den nya bloggen. Ja, jag fick mitt domän som jag ville ha, bra va? :) Jag skrev till blogg.se och så fixade dom det. Så det känns superbra. Bloggbytet kommer att ske någon gång i veckan, men det kommer ni att märka och se. Ska som sagt fixa så att ni bara behöver trycka på headern för att komma till den nya bloggen, bra va? ;)

Nej nu ska jag och mamma dra och handla, det är ju alldeles tomt i kylen här hemma eftersom vi rensade ut allt innan vi åkte, så man inte kommer hem till en mögglig kyl liksom, bläh!

Cya!

Update: Jag kommer inte att byta blogg idag.

Nej det blev inte så, för domänet jag vill ha är tydligen upptaget, fast när man söker på det så finns det ingen blogg som heter så. Men när jag ska skapa den så står det att den är upptagen. Så jag har skrivit till blogg.se och frågat om det...För ibland så kan det ju vara så att deras system inte har uppdaterats än och att domänet är ledigt men att systemet inte vet om det än. Så var det i alla fall när jag och Jannicke skulle starta våran blogg och då skrev vi till blogg.se så fixade dom att vi fick det domänet som vi ville ha. Jag hoppas verkligen att det blir så för mig med, annars får jag väl komma på något annat namn och ha kvar scealtai sålänge. Men jag hatar när det blir så, för när man har hittat något som man tycker om och bestämt sig för så vill man ju inte bara släppa det. Aja, det löser sig nog.

Fan nu börjar resfebern, JAG VILL ÅKA NU! Jag kommer säkert inte ens kunna sova i natt. Som när man var liten och skulle fylla år och visste att man skulle få massa presenter när man vaknar. Ungefär sådan pirrande känsla...Jag undrar om jag inte kommer att ha den känslan i magen lite grann nu när jag fyller 18 i år, för mycket förändras ju då, det är ju inte som alla andra födelsedagar, 18 år är speciellt. Ja, klart som fan att det kommer pirra i magen på mig som när jag var liten, haha. Jag erkänner.

Hmm, jag vet inte om jag kommer att få tid att skriva imorgon innan jag åker. Så törs inte säga att vi hörs imorgon. Jannicke ska komma hit också och säga hejdå. För vi hann aldrig träffas ikväll. Menmen, vi får se. Annars gott folk så hör ni inte ifrån mig förrän om en vecka. Om jag inte kan uppdatera från Kreta förstås, vet inte hur det ligger till med det, hotellet kanske har datorer med internet...Vi får se. Annars får ni ha det superbra, så skriver jag när jag är back on track!

Byebye <3

Went down the hill, the other day
My soul got happy and stayed all day
Went down the hill, the other day
My soul got happy and stayed all day

Shosan!
Nu är jag klar med packningen, jag tror nästan jag börjar fatta nu att vi faktiskt åker till Kreta imorgon! Kreta, GREKLAND!!! Fan vad härligt.

Vet ni? Jag har fått för mig att jag vill byta bloggnamn/bloggdomän. Scealtai, det är inte många som kan stava till det eller som kommer ihåg det liksom...Jag vet att jag tidigare har sagt att den här bloggen är egentligen för min skull och att jag verkligen inte är ute efter att bli känd eller något sådant. Men det är ju faktiskt lite kul att ha några läsare...Så jag tänkte göra det lättare för alla att hitta min blogg och jag känner även att jag börjar bli trött på mitt namn. Jag tyckte om det förut för att det är ovanligt, fint och står för något jag tycker om. Men det är nog lite för ovanligt och jag har kommit på många andra namn som jag hellre vill ha som är enklare att stava till och att komma ihåg.

Jag tror jag ska försöka flytta över min blogg idag till den nya, men tyvärr så kommer ju inte alla gamla inlägg att hänga med, utan bara designen och så, men den här bloggen kommer fortfarande att finnas kvar ifall att man vill gå längre bak i arkivet och läsa. Jag kommer att länka till den nya bloggen i headern så det är bara att klicka där sen, ni kommer se och förstå snart...

Jag har nästan glömt bort att det är påsk, eftersom jag har fullt upp med att tänka på Greklandsresan och så...Men idag är det långfredagen, är den extra lång eller? Det skulle vara rätt bra om den var det, jag vill nämligen hinna träffa Jannicke lite senare, måste ju träffa henne innan jag åker! Men innan det ska jag handla och äta påskmiddag med familjen, så lite extra tid hade nog inte varit helt fel.

Nästa gång ses vi nog på "nya bloggen"!

Peaze ;)

Vem plockar upp dig när du är nere?
När allting bara skiftar i svart
Vem visar dig en väg du kan gå?
När du inte själv vet vart

Vem tar sig tid
och frågar hur du mår?
Finns det någon som kör dig hem
när du inte går?
Vem delar du din framtid med?
Dina frågor, dina svar?
Nu när jag inte längre finns kvar

Och vi, vi flög så högt
utan att titta ner
Men nu när vi landat
är marken allt vi ser

Och vem kan du skrika åt
när inget blivit som du vill?
Vem väcker du mitt i natten
när du inte kan ligga still?
Jag hoppas att du hittade
det du sökte
och inte klandrar mig
för att jag försökte

Och vi,vi flög så högt
utan att titta ner
Men nu när vi landat
är marken allt vi ser

Vem delar du din framtid med?
Dina frågor dina svar?
Nu när jag inte längre finns kvar

Vem delar du din framtid med?
Jag undrar bara vem
Jag undrar bara vem

Säg mig vad ska jag göra
Nu när du inte längre finns här
Du gav mig värme
Du var mitt ljus, du var min värld

Jag ser en bil åka genom gatan ner
Det är det sista av dig jag ser

Och ändå faller regnet
Som det gjort i tusen år
Ja ändå faller regnet
Runt omkring mig där jag står

Vänner - jag har många
Men kloka ord och sällskap
hjälper inte nu
För det enda som kan fylla
detta tomrum
Denna längtan efter kärlek
det är du

Inget jag sa var illa ment
Men jag förstår att det är försent

Och ändå faller regnet
Som det gjort i tusen år
Ja ändå faller regnet
Runt omkring mig där jag står

Vi går genom livet på darrande ben
I varje öga bor en sorg
I varje bröst en sten


Och ändå faller regnet
Som det gjort i tusen år
Ja ändå faller regnet
Runt omkring mig där jag står

Pretending someone else can come and save me from myself...

Shue!
Jag vet att mitt senaste inlägg kanske inte var det gladaste, men ibland så behöver jag skriva av mig lite...
Så, vad händer? Absolut ingenting...Idag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Finns ju inte så mycket att göra när man varken går i skolan eller jobbar. Men jag har faktiskt sökt lite jobb och det ringde redan idag från ett jobb, men tyvärr så missade jag det samtalet men ska ringa upp dom imorgon. Men är ändå lite skeptisk till det här jobbet, även där ska jag prata i telefon, men då ska jag vara mötesbokare och ringa till företag och boka in möten, ska inte sälja något som förut. Men ändå, även där så måste jag ju vara en massa glad, trevlig och positiv och det är ganska svårt när man mår dåligt och det tar verkligen på alla krafter man har. Men samtidigt så vill jag ju inte ligga här hemma och ruttna, det har nog ingen mått bättre av heller.

ÅÅÅHHH JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA. Är så rädd för att jag inte ska palla det här jobbet heller...Men jag måste ju jobba, jag måste få pengar, jag måste GÖRA NÅGONTING. Kan inte bara ligga hemma...

Att hitta jobb verkar inte vara så svårt ändå, men att hitta ett jobb man klarar av och trivs med verkar svårare.

HJÄLP, VAD SKA JAG GÖRA?

Usch, jag hittade dig på facebook. Du låg höst upp i någons vännerlista. Jag såg direkt att det var du. Jag ville bara kräkas. Jag har alltid vetat om att du har facebook, jag menar, vem har inte facebook idag? Jag har sett dig i folks vännerlistor förut, men har alltid försökt att inte se och låtsats som att jag inte vet vem du är. Men idag så såg jag dig och jag vet inte riktigt varför, men jag gick in på din sida. Egentligen så är det det sista jag vill, att se dig igen. Men jag ville på något sätt se om jag kunde se några spår av mig eller den natten i ditt liv idag, så som det finns i mitt liv. Men det fanns ingenting...Du verkar leva på som vanligt. Du vekar må bra. Men vad hade jag att förvänta mig egentligen? Du tycker väl inte ens att du gjorde något fel. Du lever i förnekelse och jag har helt plötsligt blivit boven i dramat. Det är tydligen jag som har gjort fel. Det är jag som ljuger. Det är jag som är dålig. Ja det har du fått alla att tro och jag står ensam. Ensam med sanningen. Hur sover du om natten? Tänker du någonsin på mig och på vad du gjorde? Eller har det inte påverkat dig alls? Så många frågor och inga svar...

En sak är säker, jag har feta ärr efter dig som ibland går upp och blir till blödande sår. Men jag lever i alla fall med sanningen.

Du har samma profilbild som förut, men den ser ändå inte likadan ut. Inte i mina ögon. Nu ser jag ett äckligt monster. Det gjorde jag inte innan den natten. Jag kunde inte undgå att titta på dina feta äckliga läppar som förbjudet har kysst mina läppar och på dina händer som förbjudet har rört min kropp. Jag ville bara kräkas. Ändå så fortsatte jag att plåga mig själv med att titta. Jag tittade på dina ögon, försökte se någon glimt av förlåtelse eller mänsklighet men jag såg bara ett monster. Ett monster som har kommit undan med sin onda handling. Som den där onda blåa bruden på xmen, Mystique tror jag hon heter, hon som kan göra sig till någon annan, vem som helst och alltid lurar folk. Fast, skillnaden är att du alltid har samma skepnad. Men samma känsla av frustration finns där, som när man tittar på xmen och vet att hon lurar någon och man inte kan göra ett skit åt saken.

Dina feta kinder såg ännu fetare ut och tillslut kändes det som att dom flöt ut på hela skärmen. Att se dig igen påminde mig om hur mycket jag hatar dig. Det känns som du tog en del av mig den natten som jag aldrig kommer att få tillbaka.  Och jag hatar att folk är så dumma i huvudet och tror på ett äckel som dig. Att dom låter mig stå ensam. Vad har jag gjort dom? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Och vad har du gjort för att få dom att tro på dig? Fast, du fick ju mig att lita på dig så det kanske inte är helt omöjligt...Eller, det är ju inte speciellt svårt att vinna mitt förtroende. Du behöver i princip inte göra någonting alls mer än att verka trevlig. Men vem vet, du kanske har olika skepnader trots allt.

Jag tänker ofta på vad jag kunde ha gjort annorlunda den natten. Det första som kommer upp är att jag inte borde ha varit så naiv och litat på honom. Det andra är att jag borde ha vänt om redan vid första känslan av att någonting inte stämde. Det tredje är att jag borde gjort mer motstånd än vad jag gjorde och sprungit därifrån. Jag vet att det är försent att tänka så nu och att det som hände inte kan bli ogjort. Jag vet även varför jag inte gjorde de här sakerna...

Varför jag inte gjorde den första saken beror på att jag alltid har varit sådan, sådan som tror gott om alla, som tror att alla är snälla och att ingenting kommer att hända. Den andra saken har lite grann med första att göra, jag hade känslan av att det var någonting som inte stämde men bestämde mig genast för att jag bara var larvig och att känslan jag hade var helt fel och att varför jag hade den känslan var för att en sak som har hänt mig tidigare har gjort att jag är rädd för allting. Den tredje saken har lite med den andra saken att göra, eftersom jag vet att när jag gjorde mer motstånd när den här andra saken hände mig så blev det bara värre så då trodde jag att det skulle bli det den här gången också, därför så gjorde inte jag mer motstånd eller sprang därifrån. Istället så gav jag tillslut upp. Och det är nästan det som är värst. Men jag vet också att allt det här inte spelar någon roll, för han gjorde fel, inte jag.

Jag önskar att alla en dag får reda på sanningen om den natten, om honom. Att alla tror på mig. Och jag hoppas då att alla dom som inte har trott på mig känner sig riktigt jävla dumma. För även dom har skapat smärta hos mig. Det är dom som har fått mig att känna mig ensam i det här. Ensam med den hemska sanningen. Och dom har även gjort det ännu svårare för mig att leva med det här.


You can take my body, but you can't take my soul

Hejdär...
Det var ett tag sedan nu. Sist jag skrev så var allting åt helvete, det var helt fucked up i mitt huvud. Tyvärr så kan jag inte säga att det är så mycket bättre nu. Tvärtom...Men ändå inte på samma sätt. Svårt att förklara...

Jag har i alla fall varit i Västervik i ungefär två veckor, åkte dit dagen efter jag skrev det senaste inlägget. Jag pratade med Mackans mamma i telefon strax efter att jag hade skrivit och hon föreslog att jag skulle följa med till Västervik, så jag fick komma bort ett tag och jag tyckte att det var en bra idé. Hon och Mackans syster var ändå i Sthlm så då passade det bra att åka med dom. Det var skönt att vara där, att komma bort och få vara med Mackan. Saknar honom så mycket. Vi hade det i alla fall jättemysigt. Men nu är jag tillbaka till verkligheten igen. Jag har sagt upp mig från jobbet för att jag kände att jag inte pallade med det, att försöka vara trevlig mot alla föräldrar jag pratar med i telefon blir väldigt jobbigt och ansträngande när man verkligen inte mår bra. Sen så kände jag att jag inte trivdes längre på jobbet heller, min nya handledare var en jävla bitch som bara tryckte ner mig hela tiden och hade jag mått bättre så hade jag kanske kunnat hantera det på ett annat sätt, men nu när jag är skör som en glasbit så går jag sönder direkt. Så det funkade inte. Men inte nog med det, jobbet har troligen blåst mig på pengar, jag har fått alldeles för lite i lön, jag har fått lön som om jag skulle ha jobbat TVÅ GÅNGER. TVÅ GÅNGER! Vilket inte stämmer alls, det vet ju ni också. Jag vet inte vad jag ska göra, jag orkar inte kriga, orkar inte ställa mig emot, orkar inte tjaffsa. Varför ska det alltid bli fel för mig? Jag måste naturligtvis säga till, göra någonting åt det här, men jag vet inte vad jag ska säga och det känns jätte jobbigt. Mamma hjälper mig såklart, men jag vet ju ändå att det är jag som måste kriga, och jag orkar verkligen inte. Inte just nu.


På lördag åker vi till Grekland! Jag, mammsen och brorsan. Det ska bli så jävla skönt. Då får jag komma bort igen och den här gången blir det ännu längre bort från verkligheten, ett ännu mer miljöombyte. Fan vad jag längtar.
Nej nu ska jag snart börja med maten, ska göra wok med glasnudlar och kyckling. Ska bli gott.
Men nu vet ni att jag lever i alla fall, vi hörs snart igen!
Peaze

Jag kan inte tänka klart, mina tankar dödar mig.
Fan, jag skriker efter hjälp, men ingen vill höra mig.
För alla bara skrattar och pekar och snackar,
folk trampar ner mig som en fucking dörrmatta.
Jag ber till min gud om ett eget himmelrike
för snart har jag livet på botten i Pinneviken.
För alla mina spöken, de besöker min själ
och förstör mina dagar. Fan jag önskar att du var här!
Jag är fast här på jorden,
besegrad av högre makter.
Vill lämna denna världen, flyga högt över landet.
Men mina vingar brast, mitt sinne blev fuckat.
Ingen vill förstå,
det finns ingen som fattar,
hur det känns att leva ensam med känslan,
alla hatar mig jag har aldrig blivit älskad.
Vinden kan vända men pass på att vänta!
Idag ska det hända jag är trött på att kämpa.

Hej...
Har inte skrivit på hela helgen, jag vet. Men det har hänt en massa saker och jag mår skitdåligt så jag har inte orkat. Orkar egentligen inte skriva nu heller men vill bara tala om för er som läser min blogg att jag lever. Och så måste jag göra av med lite tankar och skit. Jag kommer inte att berätta någonting om vad som har hänt här, inte än i alla fall. Jag orkar inte. Jag orkar inte ens tänka på det, ändå så gör jag det hela tiden. Det är så konstigt hur allting bara kan vända på en sekund, humöret, känslorna...I fredags så mådde jag ju ändå rätt bra först, eller gjorde jag inte det? Det är som att jag kämpar så mycket för att må bra just nu så att jag har glömt bort hur det verkligen känns. Hur känns det att må bra? Hur vet man när man verkligen gör det? Egentligen? Måste allting runt omkring en vara bra till 100% för att det ska räknas som att man mår bra? För i så fall så har jag nog aldrig gjort det, mått bra alltså. För alltid har det ju varit någonting? Bara det att ibland så har det varit flera saker och ibland så har det varit färre saker...Och det är när det är färre saker som jag har sagt att jag mår bra, det är i dom stunderna som jag har varit som "närmast" att må bra. Antar jag...För vem är det som egentligen har bestämt hur det är att må bra? Hur det ska kännas? Är det meningen att man själv ska veta när man gör det?

Det är som att det är några "grundsaker" som jag kommer att få leva med hela livet och må dåligt för, det är dom sakerna som finns där i dom stunderna då det är "färre" anledningar till att må dåligt, men i dom stunderna då det är flera eller många saker som jag mår dåligt för, då är det saker som har hänt, nya saker omkring mig som får mig att må dåligt. I dom stunderna så känns det som att jag jag ska gå in i väggen. En sån stund är det nu.

Enligt mig så finns det två olika sätt att må bra på...

1. Må allmänt bra. Då man är nöjd med livet och allting och inte har någonting att grubbla över.
2. Må bra för stunden. Då man gör någonting speciellt, är på en speciell plats eller är med en speciell person.

Nr 1 tvivlar jag på att någon har känt eller kan känna. Jag menar, finns det någon som är perfekt och har ett perfekt liv? Om att må bra handlar om att allting runt om en ska vara bra och att man är utan bekymmer, då har jag svårt att tro att någon någonsin har upplevt det påriktigt. I alla fall till 100%. Det finns säkert många som har känt att dom mår allmänt bra, i alla fall några perioder, men frågan är om det verkligen har varit det? Eller om det bara har känts så? För det är ju två olika saker. Att må allmänt bra kanske inte handlar om att allting runt omkring en ska vara bra, utan kanske om att allting är under kontroll? Eller i balans...Att man har lärt sig leva och hantera det som gör ont. Jag vet inte, men det kanske är så...

Nr 2 har jag själv upplevt och tror att dom flesta har. Alla har ju någonting som man tycker om att göra eller har någon speciell plats som man tycker extra mycket om att vara på och en speciell person som man mår bra av att vara med. Så alla har nog upplevt sådana stunder då man verkligen känner att man mår bra. Det känns som att det är sådana stunder som har fått mig att kämpa på i livet, jag har hur många sådana minnen som helst som jag ofta tänker tillbaka till, men att tänka tillbaka på dom är oftast inte någonting som jag blir glad av att göra, tvärtom, jag blir ledsen och önskar att jag alltid kunde ha den känslan som jag hade just i dom stunderna. Tänk vad bra jag hade mått då?

Vet ni? Det här är första gången jag har gett mig in på att försöka beskriva mina känslor och även om ni kanske inte förstod någonting av det jag just skrev, så känns det som att jag ändå beskrev någonting för mig själv och att jag fick saker bekräftat. Det var jätte skönt, det känns som en utav alla stenar just föll ner från mitt bröst och gjorde det lite lättare. Tyvärr så finns det många stenar som ligger kvar i en stor hög där inne någonstans...Några stenar till kommer jag nog att kunna göra av med snart, om jag försöker. Men några stenar kommer alltid att ligga kvar där. Det gäller bara att lära sig att kunna leva med dom. Men hur?

En paus från livet skulle jag behöva nu...

And now that you're gone
I just wanna be with you 
And I can't go on
I wanna be with you 
Wanna be with you

I can't sleep and I'm up all night
Through these tears I try to smile
I know the touch of your hand
Can save my life

Hello
Fan vad fint väder det är idag med! Det är fan varmt ute nu alltså...I alla fall så länge solen ligger på. Jag blir nästan lite sugen på att gå ut och ta en långpromenad. Men vet inte om jag hinner det...Ska jobba idag och håller på att fixa mig just nu. Ska väl åka vid 4, men kanske om jag går till Hallonbergen istället för att ta bussen? Det ska jag nog göra! Cause I want to feel the sun shine in my face.





Men det blir lite kort skrivet nu, måste fortsätta göra mig i ordning, men hörs kanske lite senare ;)
Puzz

Innan jag börjar med maten så tänkte jag visa er chokladen som jag berättade om igår. Marabou sensation heter den. Den finns i tre olika smaker, den första heter youghurt rasberry den tyckte jag var sådär, den andra heter toffe walnut och den har jag faktiskt inte smakat och den tredje är den som jag smakade igår och den heter caramelized almonds & sea salt och den var galet god. Jag älskar när det är både sött och salt. Så den måste ni prova! Många tycker det låter lite konstigt med salt i choklad och ännu konstigare med havssalt, men prova ändå! Jag lovar att det är skitgott.

Såhär ser förpackningen ut:



Mmmm...marabou! Haha ;)

Have I told you how good
It feels to be me
When I'm in you?

I can only stay clean
When you are around
Don't let me fall 

If I close my eyes forever
Would it ease the pain,
Could I breathe again?

Maybe I´m addicted
I'm out of control
But you're the drug that keeps me from dying...
Maybe I'm a liar
But all I really know
Is you're the only reason I'm tryin'

I'm wasting away
I've made a million mistakes
Am I too late 

There's a storm in my head
And it rains on my bed
When you're not here 

I'm not afraid of dying,
But I am afraid of losing you

Hejsan Svejsan!
Sitter här och lyssnar på Enrique Iglesias, han har gjort så jävla fina låtar, älskar texterna. Jag <3 smörlåtar haha. Favoriten med honom är nog låten "Addicted", det är en bit från den texten som står här ovanför. Sen så är ju låten "Hero" också riktigt fin och "Be with you" ja han har gjort en massa fina låtar som man kan sitta och gråta många tårar till. Fast, jag lyssnar nog mest på dom för att jag kan texterna utan till och jag tycker det är så kull att sjunga med, hihi. Sen så känner jag att många utav hans texter träffar så bra och beskriver mina känslor som jag själv inte kan beskriva. Precis som jag har berättat att jag känner med Melissa Horns låtar. Det är några artister som har texter som verkligen träffar rätt och jag älskar när det är så.

Men nog pratat om smörlåtar, vad har ni gjort idag? Gått i skolan? Jobbat? Själv har jag varit ledig och varit hemma och inte gjort någonting, men ska jobba imorgon. Känner mig inte sådär jätte taggad eftersom jag fortfarande känner mig hängig och är jätte förkyld, men tänker inte missa fler jobbtillfällen nu. Cause I need money. Måste ju spara till i sommar ;)

Fan så fint väder det har varit idag, det var det i och för sig igår också men idag så kändes det nästan ännu ljusare och varmare. FAN VAD SKÖNT! Nu är äntligen våren påväg. Eller jag kanske inte ska säga så, då börjar det väl snöa istället...Undrar om det kommer snöa något mer nu? Eller om det är slut på det? Hoppas verkligen det! Pallar inte mer snö. Är trött på att frysa och snubbla över all snö.

Nu ska jag ta börja med maten så mamma slipper göra allt när hon kommer hem :)
Ha det bra!

Peaze