Hej på er!
Mår inge vidare som ni kanske förstår. Usch allting är så jobbigt just nu...Och precis innan julen och allt :( Orkade inte skriva igår, har ingenting att skriva om just nu, mer än om hur dåligt jag mår. Och hur kul är det liksom? Så bloggen kommer nog tyvärr vara ganska tom nu ett tag igen...tyvärr. Ska försöka uppdatera en gång om dagen i alla fall, men det är inte säkert att det blir varje dag heller.

Jag var i alla fall och shoppade lite i barkarby med mamma idag, det blev 3 par skor och 3 par strumpbyxor. Things I needed! Så det var ju bra :) vi köpte även lite julklappar till brorsan.

Jag kunde inte låta bli att få en stor klump i halsen och blöta ögon när jag såg alla par som gick och höll hand i hand, köpte brända mandlar och kysstes. Det gjorde så jävla ont i mig, jag saknar Mackan så mycket. Usch...jag är skör som glas just nu, går sönder så fort jag ser något som påminner om honom eller om kärlek överhuvudtaget. Ändå så plågade jag mig själv med att se titanic innan jag somnade igår :S såg inte klart hela så tänkte kolla resten nu faktiskt...Hmm, är jag inte lite knäpp? Samma sak med musik och bilder, jag sitter och plågar mig själv med sorglig musik och tittar på bilder från alla år tillsammans med mackan...Men det är inte bara saker som påminner mig om mackan och kärlek som får mig att gå sönder, utan även småsaker hela tiden. Som idag när jag testade massa stövlar på skopunkten...Jag vill ha ett par snygga stövlar för att mina gamla har gått sönder, så jag testade alla som jag ville ha, men jag kunde inte ha några, för att jag har problem med mina stora vader, dom får inte plats i några stövlar som jag vill ha. Så jag började grina, för att jag kände mig så misslyckad och ful. Jag lovar att hade jag haft en kniv där på plats så hade jag satt igång och försökt operera bort dom själv. Jag har alltid ogillat mina stora vader just för att det blir sånt problem att hitta stövlar men även stuprörsjeans. Mina vader är efter alla år jag spelade innebandy, visst jag hade ju stora vader från början men jag tränade dom ännu större, så nu är det ganska kört med stövlar. Hittar jag ett par stövlar så har jag riktigt tur kan jag ju säga. Menmen nu var det inte mina vader jag skulle skriva om, utan om hur skör/känslig jag är. Men tror ni har fattat vad jag menar...Satt och grinade på skopunkten idag liksom och varje gång ett par gick förbi mig...Kommer det här att gå över? Eller kommer jag alltid att vara såhär nu?