Hej där :)
Mår lite bättre idag, men känner mig ändå rätt...tom. Allting är så upp och ner, mina känslor är huller om buller och jag vet inte riktigt vad jag ska känna, vet bara vad jag inte borde känna...Jag försöker just nu att inte bryta ihop, försöker se det positiva, jag söker och söker men hittar inget positivt alls. Mer än att jag har världens bästa vän och familj som hjälper mig att inte bryta ihop. All skit kom på samma gång, har fan knappt plats för att kunna andas. Varför är allting skit nu? Nu precis innan jul också...Jag kan inte ens se fram emot julen längre, för att jag är så rädd att allting fortfarande kommer att vara såhär då. Rädd för att inte kunna se allt bra, rädd för att inte kunna njuta, rädd för att vara ett nervvrak då också, som bara gråter och gråter för allting. Det sägs att efter regn kommer solsken, frågan är bara när det slutar regna och hur länge jag måste vänta på det där solskenet. Vill helst att solskenet ska komma innan jag drunknar i allt regn.

Det är så svårt att försöka vara positiv i allt det här, kan inte vara positiv här på bloggen heller. Förlåt, men det går inte...Men jag hoppas ni står ut med mig ändå.

Hela helgen har varit en riktig slappar helg, om vi bortser från alla tårar så har jag i alla fall varit med Jannicke och vi har kollat på film, varit på ö&b, käkat kebab och rökt vattenpipa med en ny jätte god smak (jordgubb). Så det har ju varit rätt mysigt ändå, trots all skit. Förhoppningsvis så kan vi snart ha mysiga helger utan skit. Är så glad att hon står ut med mig ändå, så glad att hon inte lämnar mig i allt det här, så glad att jag har henne.

Idag så har jag inte gjort någonting alls, bara slappat, står just nu och lagar mat. Jag ska bjuda familjen på honungsmarinerade fläskkotletter med klyftpotatis och egen sås. Hoppas det blir bra bara, när jag har såhär mycket tankar i huvudet så brukar allting bara bli fel, jag är liksom inte riktigt med....Gör helt fel och jätte konstiga saker. I helgen har jag t.ex råkat slänga smörknivar i papperskorgen, lagt in brödet i kylen, tagit med mig fjärrkontrollen ut för att jag har trott att det var min mobil, försökt byta kanal med hemtelefonen, hällt upp ketchup i ett glas (istället för colan) m.m. Så ja, jag tror inte att jag är riktigt med faktiskt. Lite kul är det nu när jag ser på det efteråt, men när allt det där väl hände i helgen så blev jag bara arg, istället för att skratta åt det. Och det visar ju hur dåligt jag mår just nu, jag menar, ni som känner mig vet att jag annars skulle ha skrattat så jag skulle vika mig av kramp i magen. Jag saknar det, att skratta, på riktigt. Det var längesen.

Ska fortsätta med maten nu, men vi hörs :)
Kram på er