Hej bloggen!
Tänkte bara tala om att jag lever och mår mycket bättre nu. Jag har hoppat av skolan, men har redan fått jobb på ett telemarketing-företag. Ska på en utbildningsdag där den 2:a februari, så det ska bli jättekul och jättespännande. Det är fortfarande slut mellan mig och Mackan, men vi är vänner och pratas vid varje dag, så det känns skönt. Jag har börjat gå hos en psykolog några gånger i veckan, ni som känner mig vet hur svårt jag har för psykologer men jag har lovat att ge det en chans och jag tycker faktiskt att psykologen är helt okej. Jag kom hem från Göteborg igår och det har varit helt underbart att få träffa min faster och mina kusiner som jag inte har träffat sen jag var liten. Så hemskt egentligen, känns som att det är något jag borde ha gjort för längesedan, åkt dit. Men nu har jag i alla fall gjort det och det var så himla kul att få träffa dom. Jag och min faster, Carina, har så himla mycket gemensamt, vi är så lika på många sätt, nästan så att det blev lite läskigt...Men det var häftigt och kul att ha någon som är så lik en själv, någon som verkligen förstår en. Även fast jag inte hade träffat någon utav dom sen jag var liten, så kändes allt så bra och det kändes som att jag har känt dom hela livet, jag kände mig hemma med dom. Det var så härligt och skönt att komma bort från Stockholm också ett tag. Jag hade inte någon direkt hemlängtan heller, för att jag kände mig så hemma där, känner mig mer hemma i Göteborg och väskusten över huvud taget, än här i Stockholm. Det enda jag saknade här i Stockholm var såklart mamma, brorsan och Jannicke. Men annars så saknade jag inget...Jag skulle kunna tänka mig att flytta dit när jag blir äldre faktiskt, tror jag skulle trivas bättre där och må bättre. Jag är så trött på Stockholm, det händer bara en massa skit här. Visst, det händer väl en del skit i Göteborg också, men inte på samma sätt. Det är en helt annan attityd där och jag bara älskar att vara där. Där kan jag ta hela andetag.

Så, det verkar faktiskt som att alla bitar börjat falla på plats. Jag ska börja jobba, träffa en psykolog och så ska jag och mamma börja träna nästa vecka. Till sommarn så hoppas jag verkligen att jag är mer nöjd med min kropp, det kommer vara en lång och jobbig resa dit men fan vad jag ska kämpa. Och med världens bästa träningskompis (mamma) så kan jag ju inte misslyckas? Hehe.

Jag är trött på att vara ett jävla vrak som bara mår dåligt och har ångest hela tiden. Det är slut på det nu. Nu ska jag börja leva igen och må bra och vara glad. Så, hejdå tårar och ångest och hej lyckan och livet!

Elliz is back