Hejdär...
Det var ett tag sedan nu. Sist jag skrev så var allting åt helvete, det var helt fucked up i mitt huvud. Tyvärr så kan jag inte säga att det är så mycket bättre nu. Tvärtom...Men ändå inte på samma sätt. Svårt att förklara...

Jag har i alla fall varit i Västervik i ungefär två veckor, åkte dit dagen efter jag skrev det senaste inlägget. Jag pratade med Mackans mamma i telefon strax efter att jag hade skrivit och hon föreslog att jag skulle följa med till Västervik, så jag fick komma bort ett tag och jag tyckte att det var en bra idé. Hon och Mackans syster var ändå i Sthlm så då passade det bra att åka med dom. Det var skönt att vara där, att komma bort och få vara med Mackan. Saknar honom så mycket. Vi hade det i alla fall jättemysigt. Men nu är jag tillbaka till verkligheten igen. Jag har sagt upp mig från jobbet för att jag kände att jag inte pallade med det, att försöka vara trevlig mot alla föräldrar jag pratar med i telefon blir väldigt jobbigt och ansträngande när man verkligen inte mår bra. Sen så kände jag att jag inte trivdes längre på jobbet heller, min nya handledare var en jävla bitch som bara tryckte ner mig hela tiden och hade jag mått bättre så hade jag kanske kunnat hantera det på ett annat sätt, men nu när jag är skör som en glasbit så går jag sönder direkt. Så det funkade inte. Men inte nog med det, jobbet har troligen blåst mig på pengar, jag har fått alldeles för lite i lön, jag har fått lön som om jag skulle ha jobbat TVÅ GÅNGER. TVÅ GÅNGER! Vilket inte stämmer alls, det vet ju ni också. Jag vet inte vad jag ska göra, jag orkar inte kriga, orkar inte ställa mig emot, orkar inte tjaffsa. Varför ska det alltid bli fel för mig? Jag måste naturligtvis säga till, göra någonting åt det här, men jag vet inte vad jag ska säga och det känns jätte jobbigt. Mamma hjälper mig såklart, men jag vet ju ändå att det är jag som måste kriga, och jag orkar verkligen inte. Inte just nu.


På lördag åker vi till Grekland! Jag, mammsen och brorsan. Det ska bli så jävla skönt. Då får jag komma bort igen och den här gången blir det ännu längre bort från verkligheten, ett ännu mer miljöombyte. Fan vad jag längtar.
Nej nu ska jag snart börja med maten, ska göra wok med glasnudlar och kyckling. Ska bli gott.
Men nu vet ni att jag lever i alla fall, vi hörs snart igen!
Peaze